Hormonbehandlingens inverkan på hårväxten

 

Det finns vissa intressanta “fakta” om hur hårväxten påverkas av hormonbehandlingen. Det mesta stämmer, men vissa är lite mer tveksamma. Vad som ofta berättas som fakta är att ansiktsbehåringen endast marginellt påverkas av HRT.
Nu finns det väldigt lite tillgänglig forskning om just detta, men den studie jag har hittat håller inte riktigt med. Vad den kommer fram till är snarare en signifikant minskning av ansiktsbehåringen av HRT, även om den förändringen är långsam.

Studien “Effects of Sex Steroid Deprivation/Administration on Hair Growth and Skin Sebum Production in Transsexual Males and Females” är skriven av E. J. Giltay och L. J. G. Gooren och publicerades år 2000 i The Journal of Clinical Endocrinology & Metabolism Vol. 85.
Trevligt nog så är det gratis att läsa den.

Sudien är baserad på 21 man-till-kvinna transsexuella och 17 kvinna-till-man transsexuella, dessa är så klart presenterade var för sig. Alla hade bland annat sin hårväxt kontrollerad på flera olika ställen innan hormonbehandlingen började och sedan även efter fyra, åtta och tolv månader, varefter studien var klar. Jag kommer här fokusera uteslutande på den MtF transsexuella gruppen.

De MtF transsexuellas hormonbehandling bestod av etinylestradiol i tablettform eller 17b-estradiol genom huden tillsammans med cyproterone acetate som antiandrogen.
Hårväxten mättes efter Ferriman-Gallwey index på elva olika platser på kroppen. Hårväxten på underarm och smalben presenterades separat eftersom dessa inte anses vara beroende av androgener. De andra nio områden lades ihop till en summa. På två områden – kinden och övre delen av magen – mätte man även densitet, grovlek och växthastighet på hårstråna.

Resultaten som presenteras i tabell 1 i studien är högst intressanta. Speciellt då detta är så vitt jag vet den enda studien som finns som undersöker hur hårväxten påverkas av hormonbehandlingen.

Om vi börjar med Ferriman-Gallway index exklusive underarmar och smalben så kan man se att det på tolv månader sker en minskning från 21 (19-25) till 10 (8-13.8), den minskningen har inte heller avstannat mot slutet av studien utan kan möjligen fortsätta. Även indexet för smalben och underarmar visar på en signifikant minskning, 3 (3-3) till 2 (2-2) respektive 2 (2-3) till 2 (1-2) trots att dessa områden inte anses påverkas av androgener.

Tittar man på den mer noggranna undersökningen av hårväxten på övre delen av magen så visar det på en minskning av växthastigheten, från 0.30 (0.21-0.33) till 0.15 (0.00-0.24) mm/dag. Det vill säga en minskning med hälften de första fyra månaderna och sedan ingen större skillnad under resten av studien. Hårdensiteten under samma tidsperiod har halverats från 8 (5-11) till 4 (1-7) strån/cm², denna förändring verkar inte vara avklarad vid studiens slut.
Hårdiametern däremot minskar kraftigt de första fyra månaderna, till och med halveras. Från 56 (44-72) 31 (22-39) mikrometer. Därefter sker det ingen förändring.

När det gäller hårväxten på kinden så är det samma resultat vad gäller hårdiametern som för magen, kraftig minskning de första fyra månaderna och därefter ingen skillnad. Minskningen var från 90 (70-116) till 67 (56-94) mikrometer. Växthastigheten däremot var annorlunda för kinden, till skillnad från håren på magen så fortsatte minskningen under hela studien. Från 0.31 (0.26-0.38) till 0.22 (0.17-0.29) mm/dag, minskningen avtar dock mot slutet av studien.
Det som är mest fascinerande och som har med inledningen att göra är att förändringen i hårdensitet är markant. Den går från att innan hormonbehandling ligga på 32 (24-41) strån/cm² till att efter tolv månader ligga på 18 (15-23) strån/cm², det vill säga nästan en halvering. Minskningen förfaller även ske linjärt under studien och visar inga tendenser på att avta när studien avslutades efter tolv månader.

Med detta vill jag ha sagt att “faktan” om att hårväxten i ansiktet endast påverkas marginellt är en inkorrekt myt. Det sker en markant och tydlig förändring, även om det sker långsamt. För långsamt för de flesta transsexuella.
En klar brist är att studien i sig var kort, det hade behövts en studie som sträcker sig över minst två år. En studie som dessutom kontrollerar hårväxten på överläppen och hakan då det inte på något sätt är säkert att dessa reagerar på likvärdigt sätt som kinden. Det vore också en fördel om en större grupp transsexuella deltog i studien.
Tyvärr verkar det som om detta är ett område som inte är så intressant, vilket i och för sig är förståeligt i och med de effektiva hårborttagningstekniker som nu finns.

 Posted by at 12:02

 Leave a Reply

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>

(required)

(required)